Nu har vi sagt hejdå till min fina, fina Mikk. Han somnade in i måndags efter att han snabbt tappade kondition och blev riktigt dålig. Beslutet var dock taget sedan länge och jag väntade mest på rätt tillfälle.
Som tur var så fick vi äntligen vår isväg, så att vi kunde ta honom till veterinären med bil hela vägen, istället för att byta mellan båt och bil, eller skoter och bil.
Mikk var min första hund och om jag inte räknat fel så har han varit min följeslagare sean jag var 12 år. Det är alltså som om en gammal vän inte längre finns med mig.
Men nu var det Mikk´s tur och man får tänka tillbaka på alla fina minnen. Det är inte i alla familjer som hunden får vara både familjemedlem och arbetskompis, för att inte tala om klasskompis. Mikk och jag gick ju nämligen gymnasiet tillsammans på Grans.
 |
| på promenad i vårvintersolen |
 |
| Mikk och jag vid fisket i höstas |
 |
| Runa och Mikk julen -10 |
 |
| Tax-sängen passade nästan för stor-hundar |
 |
| På äldre dagar |
